Logo för Hyssna Solvärme AB
Vi levererar kompletta värmesystem bra för både plånbok och miljö
Hem    Solvärme    Pannor & Värmepumpar    Bilder    Kontakt   

Plana solfångare innan montage

Plan solfångare i närbild

Solfångare ansluts till fördelningsrör

Solfångare klara för leverans

Liggande infällt montage av solfångare

Det finns två huvudtyper av solfångarpaneler, så kallade plana solfångarpaneler och vakuumrörpaneler.

Plana solfångare

Solfångarens viktigaste del är absorbatorn. I den plana modellen är det en metallplåt, ofta i aluminium, som preparerats med en selektiv ytbehandling för att absorbera solens värmestrålning på ett optimalt sätt med låga utstrålningsförluster.

På absorbatorplåten fästs kopparrör som leder systemets värmebärare över absorbatorn. Kopparrören läggs i slingor eller parallellt över absorbatorplåten för att effektivt ta upp värmeenergin och transportera den till ackumulatortanken.

Absorbatorplåten byggs in i en låda av trä eller aluminium som isoleras med mineralull i botten och på sidorna och täcks med glas. På så sätt behålls en stor del av den instrålade värmen i solfångaren och förlusterna minskar.

Om ackumulatortanken blir fulladdad med värmeenergi kommer styrningen att slå av cirkulationspumpen som pumpar runt värmebäraren i solfångarkretsen. När cirkulationspumpen stannat kommer temperaturen i solfångarna stiga kraftigt eftersom de inte längre kyls ned. Temperaturen stiger tills det blir balans mellan absorberad instrålad effekt och värmeförlusterna i systemet. Då nås stagnationstemperatur, ofta mellan 200 och 230 grader.

Innan solfångarna når stagnation kommer delar av värmebäraren att ha förångats. Ångan i solfångarna pressar tillbaka resten av vätskan i värmekretsen och en del av den kommer pressas in i expansionskärlet. Fenomenet kallas partiell förångning och förhindrar att värmebäraren tar skada av den höga temperaturen.

Om trycket i system trots allt skulle stiga högre än rekommenderat finns en säkerhetsventil monterad.

Vakuumrör

I en vakuumrörsolfångare är absorbatorn innesluten i ett dubbelväggigt lufttomt glasrör. I Sverige används oftast runda absorbatorer där det antingen pumpas runt en värmebärare eller så används heatpipeteknologi.

Heatpipeteknik innebär att rören är fyllda med en vätska med ett anpassat tryck där förångning sker vid relativt låga temperaturer. Ångan stiger i röret och kyls av genom värmeväxling till solvärmesystemets värmebärare. Ångan kondenseras därmed och vätskan rinner ner längs heatpipens sidor. Det kräver ofta att heatpipesolfångare har större lutning än andra typer av solfångare.

Vakuum isolerar absorbatorn och vakuumrörsolfångare har lägre värmeförluster och högre effektivitet än plana solfångare vid högre temperaturer. Samtidigt är denna typ av solfångare ofta dyrare än plana solfångare och ofta kan den högre verkningsgraden inte utnyttjas. Plana solfångare kan till och med ha högre effektivitet vid normala förhållanden.

Det finns fördelar och nackdelar med båda typerna och det finns inget enkelt svar på vilken solfångare som är bäst. Vakuumtekniken är bättre på att ta upp energin i diffust ljus, det vill säga ej direkt solinstrålning, vilket står för en relativt stor del av värmeinstrålningen. Eftersom vakuumrören arbetar med cirkulära absorbatorer kan de också vara mindre känsliga för vinkeln mot solen.

Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är den estetiska utformningen. Eftersom vakuumrören inte är inbyggda i en tät låda är det svårt att göra infällda montage. Installationen måste i normalfallet göras utanpåliggande. Plana solfångare har dessutom funnits på den svenska marknaden länge och är mer beprövade än vakuumrörsolfångare.